Järnvitriol används även såsom fällningskemikalie i reningsverken för att fälla ut fosfor från avloppsvattnet. Det kan samt användas vid målning av träfasader.

Behandlingen ger träet en grå nyans som efter viss tidrymd liknar den gråa yta som ses på gammalt trä. Det liknar lasering då träets yta och textur finns kvar väl synlig efter åtgärd.

En allmän blandning är 700 g järnsulfat i 10 liter vatten. Man kan tillsätta en aning diskmedel för att reducera ytspänningen så att blandningen bättre tränger in i träet.

Sulfatet, vitriolen, ingår även i färgämnet falu rödfärg och diskuterades på 1700-talet ha viss rötskyddande och konserverande effekt. Men egentligen så ger den dåligt skydd mot solens UV-strålar, inget nämnvärt skydd mot biologiska angrepp och inget beskydd mot väta alls.

I kalkfärg för husfasader har järnvitriol ofta använts för att ge en gul eller gulorange kulör. Kulören utvecklas successivt efter målningen i takt med att järnsulfatet omvandlas till det som i dagligt tal kallas rost. Då kulören väl utvecklats är den särdeles beständig.

Järnvitriol till ytbehandling av trä

Järnvitriol (järnsulfat) används alltemellanåt såsom ytbehandling för att få ett intryck av en grånad träyta, så att fasaden ser väderpåverkad ut vilket naturen annars sköter själv för obehandlat trä. Järnvitriol blandat med vatten är en ofärgad vätska som penslas eller sprutas på ohyvlad träpanel av nytt alternativt tidigare järnvitriolbehandlat virke.

En kur med järnvitriollösning på en träyta skänker efter kort tidrymd en elegant och beständig, brungrå till silvergrå kulör. Bräderna bör behandlas innan uppsättning, då det ger bättre inträngning även i sponten.

Kur med järnvitriollösning ger en färgning av träet, men intet nämnvärt skydd kontra biologiska angrepp samt inget som helst fuktskydd. I somliga fall – på för slagregn särskilt utsatta lägen – bör en järnvitriolbehandlad yta efterbehandlas med en opigmenterad olja. Den ger en varaktig, grå yta, som vanligtvis anses bli vackrare med åren.

Järnvitriol kan köpas i pulverform på allt-fraktfritt.se och blandas sedan ut med vatten i lämpliga proportioner. Med svagare eller mer koncentrerad vitriollösning (även kopparvitriol blandat med järnvitriol förekommer) kan man på kort tidrymd nå fram till en färgton som någotsånär väl överensstämmer med ytåldrat trä, som fått sin gråa färg utav väder samt blåst.

I litteraturen kan man upptäcka olika rekommendationer utav blandningsförhållandet. Den slutliga färgen beror på temperaturen, trämaterialet och ytans grovhet. Järnvitriol kan ge en flammig yta om panelens struktur har porösare områden alternativt områden med kärnvirke, alternativt om den utsätts för regn genast efter målning innan den torkat in.

Man brukar förorda ½ kilo järnvitriol
till ungefär 10 liter ljummet vatten vid behandling utav nytt virke. I en del fall kan en mer utspädd lösning vara till fyllest. Det är tillrådligt att utföra prov i god tid innan behandlingen, helst några månader före, alldenstund resultatet kan fluktuera beroende på virkets skick, hur länge det har lagrats och så vidare.

Det bästa resultatet uppnås på nytt virke. Redan efter några timmar blir ytan dunkel och efter ytterligare en månad får ytan en brungrå till silvergrå färg (av och till grågrön). Järnvitriolbehandlad panel som exponerats längre än en månad är olämpligt underlag för täckmålning.

En järnvitriolbehandlad panel uppför sig ungefär såsom obehandlat timmer. Åtgärd med järnvitriol
– skyddar inte mot regn, utan väta ska kunna torka ut genom att panelen ventileras bra
– skyddar inte mot solens UV-ljus, som bryter ned träet så att ytan eroderas och spricker
– ger ett futtig till intet motstånd kontra svamp- och mögelpåväxt
– ger en yta där träets struktur framträder
– skänker en kulör som varierar med ljus och luftfuktighet
– skänker större fuktrörelser i träet än målat virke
– kräver att spik och bleck är rostfria eljest rostar de så att rostränder bildas
– kan missfärga fönster, glas, grund samt plåttak
– kan missfärga intilliggande mark och golvytor vid urlakning.

Om man inte är väl redo före renoveringen av ett hus kan det lätt sluta i en mardröm. Det kan vara något som man har längtat efter att få uträtta, men likaså resultatet av en obehaglig överraskning. Det är jämt bättre att renovera av egen fri vilja än att vara tvungen till det på grund av till exempel mögel alternativt annan mikrobiell påväxt.

Det främsta man ska fundera på när man ska renovera sitt hus är hur mycket man kan och är redo att uträtta själv. Hur lång tid får det ta? Hur stor del av huset ska renoveras? Att renovera hus kan innebära allting från att måla och tapetsera om till att praktiskt taget riva ur hela insidan av huset och ersätta det. Det är alltså enorma skillnader renoveringar emellan.

Under de senaste åren har gör-det-själv kulturen fått ett allt större genomslag. Det blommar upp allt fler byggföretag som säljer allt från hammare och spik till avancerade golvslipar – allting för att den händige ska klara av att upprätta sitt drömhus.

Oavsett vad man ska utföra för renovering behövs det material i olika mängd samt prisklass. Det behövs också arbetsredskap. En god idé är att ha lite is i magen när det gäller material – om man ser renoveringen som en pågående hobby kan man ta det lite lugnt med att hitta de perfekta beslagen eller den rätta nyansen på sitt kakel i ens badrum till rätt priser.

Vad gäller verktyg så är det bra att tänka på vad man faktiskt behöver köpa och vad man kan vara utan. Somliga verktyg kan man alltid ha nytta av senare, men de är faktiskt inte så otaliga som byggföretagarnas reklamer vill hävda. Att inhandla det som man även efter kan ha användning av är bra därför att kringgå en ocean av prylar som aldrig används.

En del företag hyr också ut maskiner som annars skulle vara väldigt dyra att införskaffa, och som är alldeles för bra för att vara utan under själva arbetet. Det är följaktligen betydelsefullt att man tänker till innan man sätter igång med renoveringen, därför att slippa onödiga utgifter och spill av tid. Att bygga om och överhuvudtaget uträtta arbete i sitt hus tar ofta lite längre tid än vad man har räknat med, i synnerhet ifall man ger sig in på saker som man eventuellt inte har fullkomligt hundra koll på.

Det är bra att ta tidsfristen i övervägande redan innan man börjar därför att det annars kan sluta med att man får ett halvfärdigt badrum som inte funkar som det ska och är sönderstressad för att det som började som en hobby har börjat ta upp all vaken tid. Även de vackraste renoveringar är inte värda att må dåligt över – man kan anlita hantverkare.

När man renoverar utrymmen p.g.a. fukt och mögel är det betydelsefullt att man ser till så att ventilationen blir bra, därför att möglet annars snabbt kommer tillbaka. Mögelsanering som slutar med renovering är det mest effektiva sättet att helt bli av med möglet. Därpå skydda mot ny påväxt med hjälp av Tvärstopp alternativt Fulstopp.Det är dock vanligtvis väldigt dyrt, men vid riktigt allvarliga fall kan man få bidrag för att renovera och sanera.

Det är på många olika sätt som mossor och lavar skiljer sig trots att de är påfallande lika varandra. Båda kan växa över sten och saknar rotsystem och tar upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar även likheterna slut.

Mossa trivs på platser med stora mängder fukt och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är oftast gröna i färgen och suger upp vatten samt näringsämnen med stöd av porer i sina bladliknande utskott eftersom de inte har adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förbinder växten med underlaget.

Mossa växer i marker som är fattiga på näring, sura samt blöta, till exempel illa skötta trädgårdar. Mossa är under normala förhållanden – med bra dränering, bra pH-värde och redigt gödslat – inte lika motståndskraftigt som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.

Mossa kan i regel klara av att bli uttorkade under längre perioder, och då det återigen blir vått och fuktigt så kommer mossan att föröka samt sprida sig. Mossa trivs även att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel samt skiffer, vilket innebär att de kan kom igång och växa på taket.

Det är viktigt att man håller efter sitt hustak för att mossa inte ska kom igång och växa på det då det leder till att fukt hålls kvar på taket och i minimala materialsprickor. När vintern och kylan sedan kommer, kan det resultera i att takpannorna går sönder och man får fuktskador och mögel på vinden samt resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa samt väggmossa.

Lavar å andra sidan, växer helst på torra och soliga ställen. De är en symbios av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att uppgå till stomme samt skydd åt algen samt att ta upp näring samt vatten. Algen bildar i gengäld energi genom fotosyntes från den upptagna näringen. Vanligtvis är lavar grå till färgen, men många andra färger finns.

Lavar saknar stam, rotsystem samt blad och tar upp vatten och näring ovanifrån och de är väldigt känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga bekymmer att klara sig totalt utan vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav och renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.

Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark och jord, men de kan även förekomma ihop med örter samt mossor. En del lavar växer på trädstammar och får då sin näring genom vatten som sipprar över växten. Det medför en långsam tillväxt för laven.

Andra lavar växer över stenar och utsöndrar då diverse syror som sakta löser upp stenen och utsöndrar diverse mineralämnen som laven kan ta upp. Artindelning när det gäller lavar är stundtals komplicerad, eftersom det egentligen rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet och utseendet ger laven sitt namn och det är främst svampen som avgör på vilket sätt laven växer och hur den ser ut.

Mossor och lavar är alltså ganska vitt skiljda, när man tittar lite närmre på det! Vill man få bort mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.

Den främsta likheten som förekommer hos mossor och lavar är att de är just lika till utseendet. Det rör sig om distinkt skilda växter, mossor har bladliknande utskott med porer för vatten och näring medan lavar är smbioser mellan en svamp och en alg eller en cyanobakterie.

Mossa är evolutionärt gamla växter – runt 450 miljoner år gamla. De gillar att expandera där det finns fukt och skugga, d.v.s. gärna i skogar. De kan också växa sig kraftiga på mindre organiska material så som eternit, tegel, asfalt, betong och skiffer – kort och gott på hustak.

Den vanligaste anledningen till att mossa börjar gro över taket är att det är överskuggat från träd som i tid och otid tappar grenar, blad och dessutom mossporer på taket. Detta utgör en grund för att mossan ska börja ta fart. Mossa tar upp vatten via konstant öppna porer i sina ofta gröna, bladliknande utskott.

Eftersom fukten stannar kvar i mossan och mossan gärna växer in i fogar och kanter på taket leder det till att takpannorna kan spricka när vintern kommer och mossan utsätts för köld. Således är det viktigt att inte låta mossa växa. Ett gammalt knep för att hålla taken fria från mossa är att spänna upp en smal koppartråd längs taknocken. När det regnar kommer det fällas ut joner från koppartråden och det medför att mossan inte trivs och följaktligen inte börjar växa.

Det förekommer i dagsläget inget bra sätt att bli av med mossa som redan har börjat gro över taket. Det bästa sättet är att eliminera mossan för hand, men det är ett ganska enformigt och farligt jobb, beroende på hur taket ser ut. Det bästa sättet att bli kvitt mossan är att förse sig med en helt vanlig färgskrapa. Somliga arter av mossa är dock svårare att skrapa loss än andra, men det kräver i stort enbart en aning mer kraft samt envishet.

Mossa i gräsmattan är ett annat vanligt förekommande problem. Att mossa fått övertaget beror nästan alltid på att det är surt, näringsfattigt och/eller bristfällig dränering. Ifall man vill få en mossfri gräsmatta är det dessa tre komponenter som är viktiga att ordna innan man sprider ut bekämpningsmedel så som järnsulfat samt mossa gti. Dessa preparat rekommenderas inte till mossbekämpning på hustak därför att de missfärgar pannorna.

Lavar är som bekant en symbios mellan två organismer. De trivs där det är ljust samt torrt. En del arter trivs på stenar och utsöndrar då ämnen som bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan suga upp. Lavar är vanligtvis grå till färgen, men det finns många undantag. Lavar tar upp sin näring genom nederbörd och är ofta oerhört känsliga för luftföroreningar.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar har åtskilliga användningsområden, exempelvis finns det traditioner som påbjuder bruk av lav i brödbakning samt islandslav kan man med fördel göra sallad på. Annars kan man nyttja olika lavar för att växtfärga bland annat garn. Många lavar ger skilda nyanser av beige och grön, men till exempel stenlav ger en mustig och elegant rödbrun färg.

Mossor och lavar är således inte så lika som man eventuellt kan tro! Borttagning sker enklast med hjälp av Fulstopp
.

Bladmossor, nålfruktsmossor och levermossor tillhör en kategori växter som vanligen går under det bredare samlingsnamnet “mossa”. Mossor har funnits på jorden i 450 miljoner år och de tre olika divisionerna är till utseendet lika varandra, men är i själva verket inte så väldigt tätt besläktade med varandra som man tidigare har trott.

Mossor är till utseendet vanligtvis gröna och saknar rotsystem. Det gör det möjligt för mossa att gro på exempelvis stenar i skogen, och man kan märka avsaknaden av rotsystem när man lyfter på mossan som då lätt kommer av det släta underlaget. En del mossor är förankrade med underlaget genom rotliknande utskott, men de är i regel inte alls lika stadiga som riktiga rötter.

Vidare har mossa bladliknande utskott från en kort stjälk och ges sin näring från bland annat regn och fukt i luften. Det är alltså genom bladen, vilka har ständigt öppna porer, som vatten med löst näring tas upp.

Mossa gillar att gro på fuktiga, skuggiga platser där marken gärna är för sur för att gräs inte ska vilja växa. I en väldränerad, välgödslad gräsmatta är gräset betydligt mer motståndskraftigt än mossa. Det är när någon eller några parametrar inte håller måttet – t.e.x. vid näringsfattig jord eller fukt och övervattning som mossan klarar sig på ett bra sätt än gräset.

Stundvis är det lätt hänt att blanda samman mossa med lavar, då de till utseendet kan vara lika varandra. Lavar är en korsning mellan en svamp samt en alg. Deras sätt att växa skiljer sig avsevärt från det hos mossor – de tycker om att växa på torra samt soliga stälen. Lavar är vanligtvis grå eller grönaktiga till färgen och inte allt för sällan plattare än mossa.

Ett besvär med mossa är när det börjar gro på taket. Mossa trivs bäst på tak av tegel, eternit och skiffer, men växer dessutom gärna på underlag av betong samt asfalt. Mossa begränsar fukt och växer in under takpannorna vilket kan resultera i att de spricker när det blir vinter och kallt. Om man har mossa på taket så får man nästan räkna med att man måste avlägsna den för hand en regnfattig dag. Att använda järnsulfat på takpannor kan leda till att pannorna missfärgas.

Flera tycker illa om att ha mossa i sin gräsmatta och ser det som ett frekvent bekymmer. Att det växer mossa istället för gräs beror på att gräsmattan inte är en tillräckligt optimal växtplats för gräs. Vanligen behövs en förbättrad dränering, men också gödsel och emellanåt även kalk för att neutralisera en sur jord.

Om man vill få bort mossan är det betydelsefullt att göra förutsättningarna så bra som möjligt för gräs att växa där. Man kan också ta assistans av mossa gti eller järnsulfat, som det egentligen är, i samband med att man gödslar. Det är dock ett bekämpningsmedel och måste hanteras mycket försiktigt. Det är betydelsefullt att man kombinerar borttagningen av mossan med gödsling av gräsmattan eftersom det kommer att skänka gräset en skjuts i sin expansion, vilket i sin tur kommer att hindra att mossan snart kommer tillbaka.

Man kan dessutom använda väldigt klen lösning av Fulstopp, spädning 550 ggr av Fulstopp Koncentrat. Du läste rätt – 1 liter ger 550 liter. Samtidigt försvinner samtliga virus, svampar som antraknos med mera. Har Du egen golfbana så är det här tricket, i det närmaste okänt i sverige, man lägger ner jobb för hundratusentals kronor när man kan ansluta sprutvagnen och ordna det hela på ett kick. Det är bensaltensiden i Fulstopp som gör jobbet, gräsmattan blir desinficerad och alla virus dör på fläcken.

Man bör dock inte frukta att mossa växer i gräsmattan, på somliga ställen är det helt enkelt mer naturligt för mossor att gro än gräs och det kan då bli väldigt fina inslag i ens trädgård.

Mossor och lavar är då och då oerhört lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är snarlika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med markant fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer främst på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa emellanåt gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är för den skull viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avlägsna det manuellt, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland också ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket bedårande eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.

Det är inte alltid helt lätt att måla hus trots att det kan verka så. Det är några saker man bör tänka på när man inser att det är läge att måla om huset, igen. Valet av inte enbart kulör utan framför allt färgkvalitet är givetvis det viktigaste. Lägg därtill hur man målar och förarbete, så blir husmålningen inte något man gör i en handvändning. Men om man till det adderar hur utomordentligt vackert ett nymålat hus är, så är det närapå ständigt värt mödan.

Färg till fasadmålning innehåller två saker, pigment och bindemedel. Bindemedlet kan antingen vara linolja, alkydolja alternativt vatten. Pigmentet å sin sida är antingen naturligt alternativt syntetiskt framställda.

Färgburkarna innehåller också tillsatser, så som gift mot mögel, dels för att undvika mögel i färgburken, dels därför att undvika det på den målade fasaden. Tidigare var det mycket typiskt med giftmängder i färgen, men efter strängare regler har det lett till att färgen har blivit mer eller mindre giftfri.

Giftfri färg är oerhört lovvärt, men dessvärre leder det vanligen till att svartmögel och alger så småningom ges fäste i fasaden som får de karakteristiska svarta små prickarna. Det kan framträda efter endast några månader efter att man har målat huset. För att bli fri från algerna och möglet får man då lov att tvätta med algtvättmedel, vilket i sin tur eventuellt inte alla gånger är bra för miljön det heller. I skrivande stund finns ingenting bättre alternativ och väntan på en giftfri, mögelavstötande färg är stor.

Idag har man bara 2 möjligheter, spruta på Tvärstopp
utanpå färgen för ett skydd upp mot 10 år eller Fulstopp
för ett skydd upp mot 4-5 år.

Vad ska man använda för bindemedel då? Olje- eller vattenbaserat? Oljefärger, som innehåller till exempel alkyd- eller linolja anses äga väldigt god potential att tränga in i träet och bildar då ett gott skydd mot vatten och fukt. De skänker även fasaden en blank yta. Vattenbaserade färger kallas för slamfärger och i den gruppen ingår exempelvis Falu rödfärg. De är inte vattenprotektiva alls, men å andra sidan är de helt öppna för eftertork. En fasad målad med slamfärg får en glanslös yta.

Även förarbetet varierar mellan diverse typer av färgval, dock inte i så stor utsträckning. I stort sett eftersöker man att få bort all överflödig färg som annars kan flagna när man har målat. När det handlar om att måla hus med både olje färger innebär förarbetet att man skrapar bort färgflagorna med hjälp av valfri variant av skrapa – det finns en uppsjö olika på marknaden, allt från billiga enkla trekantsskrapor till avancerade bestående av hårdeggsblad som man kan byta ut. Har man slamfärg så räcker det med att borsta fasaden med en hård stålborste för att få bort överflödig färg.

Vart femtionde år behöver man även utföra en mer heltäckande fasadrengöring, ungefär som en renovering av husets kulör. Då tar man bort all färg ner till träet med hjälp av värmepistol och skrapa.

När man har lyckats utse färg samt skrapat rent huset så är det enbart att sätta igång med det roliga – att måla. Det är bra att tänka på att ha bra penslar när man ska måla större ytor, den pensel som är dyrast i affären kan mycket väl vara billigast i längden! En av de viktigaste sakerna att tänka på innan man ställer sig och börjar måla hej vilt är att vara medveten om i vilken ordning man ska måla allt, eftersträva en bra arbetsorganisering helt enkelt. Vart bör man börja? Ska hela huset målas om i år, eller kanske halva nästa år? Vilka fasader ska i så fall målas i år?

Bör man penselmåla eller sprutmåla huset? Sprutmålning med de nya Wagnersprutorna är mycket snabbare, man kommer åt överallt. Främst är det betydligt roligare.

Har man genomfört alla förberedelserna ordentligt så är det, trots aningen möda, inte så avancerat att måla hus, men resultatet blir otroligt!

Det finns en uppsjö annorlunda medel mot mossa, men frågan är om de verkligen fungerar, och vilket som fungerar på bästa sätt? Det har blivit en allt större marknad för bekämpningsmedel mot just mossa och det är emellanåt dyra pengar konsumenten får betala för en produkt som inte helt håller vad den lovar.

Mossa växer helst där det finns skugga samt fukt, och har en högre tålighet än till exempel vanligt gräs när det gäller näringsfattig och sur jord samt alldeles för stora mängder vatten. Mossa kan likaså kom igång och växa på olika andra material än jord, bland annat tegel, eternit, skiffer, betong och asfalt.

Mossor som växer över takpannor kan vara ett besvär med tanke på att mossa behåller vatten och när temperaturen kryper ner till frysgrader kan det medföra att pannorna spricker. Således är det viktigt för takets bästa att man inte ger utrymme för mossa att växa där. Det finns dock i dagsläget inget mirakelmedel mot mossa på tak, utan det är den gamla hederliga metoden som gäller – att utrustad med en färgskrapa eller dylikt tillhygge klättra upp på en stege och skrapa bort mossan.

Det är inte att rekommendera att spruta på bekämpningsmedel som är avsedd för gräsmattor över taket med tanke på att de kan missfärga pannorna. Om man likväl anser att det verkar vara en bra idé så ska man spruta bekämpningsämnet på en lös takpanna och sedan låta den ligga ute i väder och vind i åtminstone ett år, helst längre, därför att uppmärksamma hur pannan hanterar giftet.

Mossa har också en fenomenal talang att kom igång och växa i trädgårdar, speciellt där de inte är önskade. Det är dock möjligtvis inte så underligt. I en gräsmatta som inte är sur, har bra näringsinnehåll och god dränering så är vanligt gräs mer resistent än mossa och konkurrerar ut mossan. Men om något av dessa tre saker är bristfälliga så kommer mossan att kunna erövra gräsmattan.

Ifall man vill äga en mossfri gräsmatta bör man först och främst se till så att det finns bra dränering, inte är för surt och välgödslat. När man klipper gräset, något som man ska uträtta ofta, gärna två gånger i veckan under växtsäsong, är det önskvärt att använda sig av en gräsuppsamlare eftersom det avslagna gräset annars blir kvar och därmed också binder kvar fukt. Det gör så att gräset får det svårare att växa, medan mossan får det lättare.

I samband med att man gödslar, vilket man med fördel kan uträtta på höstkanten, kan det även vara en idé att använda sig av någon form av mossbekämpningsmedel, om man vill eftersträva ett snabbare resultat. Flera medel mot mossa, så som mossa gti, innehåller järnsulfat utspätt med vatten. Järnsulfat finns i rent format då det säljs som fodertillskott åt grisar.

Rent järnsulfat är ofantligt mycket billigare än de utspädda varianterna, och man kan spä ut det själv. 1-2dl järnsulfat till 10l vatten räcker till ungefär 50 kvadratmeter. Bekämpningsmedel är inte en långvarig lösning, om man inte tar hand om anledningen till mossan kommer den inom kort att vara åter. Den ultimata lösningen mot mossa är Fulstopp för det verkar framåt i tiden.

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på flera sätt. Även om båda grupperna t.e.x. saknar rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i omkring 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få undan mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Då och då kan mossa vara riktigt vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i till exempel mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger.

Som man kan märka av så är mossor samt lavar i själva verket inte speciellt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.

Mossa är nästan ständigt grön, har en kort stjälk men saknar rötter, eller har små rotliknande blad som är förankrade i marken. Mossa får vatten av regn och fukt i närbelägen miljö. Det finns omkring tjugotusen kända arter av mossa, varav ett tusental förekommer i Sverige.

Mossa

Mossa trivs över lag där det finns fukt, och växten tar upp vatten med näringslösning genom sporer i bladen. Flera arter, exempelvis vitmossa tål långvarig torka utan att cellerna som bygger upp mossan tar någon som helst skada. Däremot tycker mossa inte om kyla, som gör att växten fryser bort.

Mossa i gräsmattan är ett otyg, eftersom det är besvärligt att avverka. Det främsta man ska granska när man har fått mossa i gräsmattan är varför den väljer att växa just där. Vanligtvis beror det på att gräsmattan är långvarigt fuktig. En god idé är att använda uppsamlare till gräsklipparen då kvarblivet gräs binder fukt mot marken och gör miljön gynnsammare för mossa.

Mossa som växer i gräsmattan är harmlöst, men rätt otrevligt. Den kväver omgärdande gräsväxt och gräsmattan blir tråkig. Det är dessutom en bra idé att se över gräsmattans dränering eftersom det är en vanlig anledning till mossväxt.

Mossa trivs bättre i sur och näringsfattig omgivning än vad gräs gör, vilket för med sig att mossan är mer konkurrenskraftig än gräset i en sådan omgivning. För att inte drabbas av mossa i sin trädgård man gödsla och nyttja kalk.

Mossa växer också på gångvägsplattor av betong, och över hustak. Mossa på tegelpannor kan utgöra en fara för taket. Det därför att mossa medför så att taket blir fuktigt och när vintern sedan kommer kan pannorna frysa sönder. För den skull är det betydelsefullt att inte låta mossa få förankring på taket.

Man kan bli av med mossa, på diverse vis. När det gäller mossa på takpannor är det mest vedertagna sättet att för hand avverka mossan med torrborste. Det är ett jobbigt och farligt vis att bli av med problemet, för den skull är mossa på takpannor något som man bör motverka förebyggande.

En billig och bra fungerande procedur är att fästa upp koppartråd ovan hustakets högsta punkter. När det regnar fäller koppartråden ut ämnen som medför så att mossan inte kan ges grepp och börja växa. Det är dock betydelsefullt att tillägga att mossa som redan förekommer på taket inte kommer att försvinna om man bara sätter upp en koppartråd. Man måste alltså göra det i förebyggande syfte för att det ska få funktion.

När det handlar om mossa i gräsmatta kan man nyttja sig av diverse medel, exempelvis mossa GTI samt järnsulfat. Den billigare metoden, järnsulfat går att blanda med hjälp av vatten för att få samma resultat som mossa GTI. Järnsulfat kan man handla på Granngården och liknande affärer.

Oavsett ifall man använder det dyrare alternativet mossa GTI eller järnsulfat eller det bästa: Fulstopp, så är det viktigaste man bör fundera på att motverka återkomsten av mossa. Gör man ingenting annat än använder något av preparaten så är risken överhängande att mossan kommer tillbaka redan nästa år.

För att slippa mossa är det bästa man kan utföra att arbeta preventivt, med bra dränering och näringsrik jord med neutral pH.

Inte nog med att ett hus som har mossa på taket kan ge ett trist intryck det kan dessutom påverka husvärdet, Det är inte heller endast fult, mossa på takpannor kan också leda till fuktskador i själva huset. Mossa binder fukt, precis som alla växter och det leder till att takpannorna kan spricka när det blir vinter och minusgrader.

Mossa är en grupp växter som förekommer där det är fuktigt, skuggigt. De klarar sig bra i näringsfattig och sur jord. De senare årens sura nederbörd har för den skull lett till att mossor av annorlunda slag har ökat i gräsmattor, på plattor och på tak. Mossa är en tålig växt, den kan klara av långa perioder av torka utan att cellerna i organismen tar någon skada.

När det sedan börjar regna igen, återkommer mossan i all sin prakt. De förökar sig också då det är nog vått genom att mossporer simmar över från hanplanta till honplanta. Således blir det inte bara återuppstånden mossa när det blir blött, det blir också mer mossa än tidigare.

Mossa tycker om att växa över tak som gärna ligger i skugga, exempelvis på en norrsida eller en plats som skuggas av träd eller dylikt, men det är inte nödvändigtvis så. De material som mossa helst växer på när det gäller av människor tillverkade föremål så som tak är tegel, betong, eternit, asfalt samt skifferplattor.

Mossan växer gärna i skarvar och det är där det kan förstöras när det därefter blir kyligt. Det har att göra med att mossan binder fukten och är väl förankrad i underlagets skarvar och små sprickor. När vattnet i mossan fryser sväller det enligt fysikens lagar och det innebär att materialet, i detta fall takpannorna, spricker. Av denna orsak är det viktigt att hålla sitt tak mossfritt.

Hur håller man då mossan borta från sitt tak? Det främsta sättet att undgå mossa på taket är att jobba i förebyggande syfte mot det. Med det menas att man ser efter träd som växer nära inpå knuten och inte låter dem överskugga husets tak alltför mycket. Man behöver naturligtvis inte hugga ner träden alla gånger, det räcker ofta med att man kapar väl valda grenar som hänger ovanför huset.

Ett gammalt knep att hålla mossa frånvarande är att spänna upp en tunn koppartråd mellan takets högsta punkter och låta koppartråden vila på nockpannorna. När det sedan regnar kommer kopparn oxidera i små mängder ner över takpannorna. Denna kopparoxid gör det svårare för mossa att få förankring på takpannorna. Det duger inte lika bra om man har befintlig mossa på taket.

För att få undan mossan som redan har uppstått, är det mest vedertagna sättet att klättra upp på taket och skrubba bort mossan för hand en torr dag. Därpå kan man eventuellt använda sig av medel som dödar mossan. De ska dock användas med stor försiktighet eftersom de flesta ämnen som är mossdödande också även är miljöfarliga i olika utsträckning.

Ett miljövänligare alternativ till diverse gifter är att tvätta med högtryckstvätt för att få bort mossa på tak. 1 dag – eller hellre 1-2 månader innan – kan man lägga på Fulstopp.

Det finns Fulstopp som läggs på med Kärcher Högtryckstvätt – MEN I KEMLÄGE – lätt som en plätt. Då hinner påväxten elimineras och lavars långa rötter börja vittra så det är lättare att högtryckstvätta bort allting.

Utan Fulstopp är lavarna – somliga ser ut som fågelskit och förfular hela huset – tillbaka på några månader. För rötterna sitter djupt ner i takplattorna.

Mossa på takpannor är rent dåligt för huset. Det beror på att mossan binder fukt och helst växer ner i skarvar samt sprickor i tegelpannorna. När vintern sedan kommer med köld och minusgrader fryser vattnet i mossan och expanderar vilket kan leda till att takpannorna sprängs.

Mossa kan dessutom orsaka att fukt kommer in under takpannorna till takpappen och där orsakar fuktskador och till och med mögel. För den skull är det centralt att inte låta mossa expandera över taket.

Mossor är vanliga växter, enbart i Sverige finns det omkring tusen skilda sorter och i hela världen är det nästan tjugotusen arter. Det är växter som inte har rötter utan istället har rotliknande blad som förbinder växten ganska löst i underliggande material. Det är alltså inte komplicerat att dra bort mossa från de flesta underlag.

Mossa trivs där det är fuktigt och helst en aning skuggigt. Den har inga besvär med näringsfattig samt sur miljö vilket medför att mossa kan vara mer motståndskraftig än gräs i en vanlig trädgård som inte gödslats på ett tag, eller som har utsatts för sur nederbörd. Mossa uppskattar att expandera på tak och då föredrar den eternit, tegel, betong, skiffer alternativt asfalt.

Mossa är ett problem som man bör försöka föregå, dels när man bygger huset, dels när man ska renovera men också under den mossfria tiden man bor där. Val av hustak är viktigt därför att tegelpannor måste hållas mossfria för att inte på sikt förstöras. Det är dessutom en god idé att se över träd som står nära huset och skänker skugga. Kan man såga ner någon trädgren för att öka ljusinsläppet på taket?

Ett gammalt knep för att hålla mossan väck är att fästa upp en grov koppartråd längs med taknocken. När det regnar fälls kopparoxid ut, vilket mossan inte uppskattar och därför inte börjar växa på taket. Det finns dock teorier om att det behövs surt regn för att det ska fungera, men ännu inga tydliga besked. Detta är en metod som är billig och helt klart värd att prova.

För att bli av med mossa på taket finns det ett antal annorlunda produkter man kan välja. Marknaden är stor, men också miljöfarlig. Till exempel bekämpningsmedlet Grön Fri innehåller en lösning av bensalkonklorid och vatten som är 7-9%. Ren, högkoncentrerad bensalkonklorid är oerhört miljöfarligt och därtill högst hälsovådligt och kan vid förtäring medföra döden.

Det är alltså oerhört betydelsefullt att tänka på hur rejält man vill få bort mossan och vad annars man kan utföra – att spruta på gift är den sista utvägen! En mycket mer miljövänlig metod är att borsta bort mossan när det är torrt. Det är dock ett tidskrävande och i vissa fall farligt jobb.

Man kan även använda sig av högtryckstvätt för att spruta bort mossa – man ska ha dödat all påväxt med Fulstopp några dagar eller (hellre) månander innan så att det lossnar enkelt. Det är då viktigt att man inte får in vatten under takpannorna, vilket annars kan medföra fuktskador, vilket från början ju är det man vill försöka undvika.

Det viktigaste för att undkomma mossa på takpannor samt tak är alltså att se till så att det inte hamnar någon mossa på det från första början – så slipper man nyttja miljövidriga medel.

Mossa, lavar och alger kan emellanåt se oerhört lika ut, och när man har fått en påväxt på sitt hus är det angeläget att känna till vad det är för att kunna behandla det på ett bra och miljövänligt sätt.

Mossa är en kryptogam växt, d.v.s. en växt som saknar blomma. De uppskattar fuktig mark och är oftast gröna till färgen. Mossa är en oönskad besökare i de flesta trädgårdar och för att hålla mossan från sin trädgård är det betydelsefullt att se till så att dränering är god. Det är dessutom en bra idé att använda sig av gräsuppsamlare när man klipper gräset för att slaget gräs inte ska ligga kvar och stänga in fukten.

Mossa kan även växa på takpannor. Risken vid mossväxt över taket är att mossan behåller fukt och då kan föranleda fuktskador och mögel i taket, alternativt strax inunder, på vinden. Det finns dessutom risk att mossan binder så mycket fukt att takpannan sprängs när det fryser till vintern.

Det kan stundvis vara rätt knepigt att få bort mossa från taket. Ett sätt är att för hand skrubba bort dem. Det medför en klar risk för fall, och man bör vara försiktig om man har takplattor av betong då dessa enkelt blir hala. Man kan också, efter att ha tagit bort mossan för hand montera en koppartråd längs den högsta delen. När det sedan regnar kommer koppartråden att ge ifrån sig ämnen som mossan inte tycker om.

Alger är organismer som utvinner energi. Mestadels sker det med hjälp av klorofyll. Alger bildar en grupp organismer som är generellt svårbestämd och väldigt stor. Den inkluderar allt från mikroskopiska, encelliga organismer till komplexa, flercelliga, exempelvis brunalger som kan bli upp till sextio meter långa.

Alger kan växa på fasader och staket. Det spelar mestadels ingen roll vilken typ av färg man har målat med. Alger skänker en grön nyans i själva färgen. För att få bort alger ska man i första hand använda sig av så miljövänliga medel som genomförbart.

Har man alger på en slammålad fasad (alltså målad med exempelvis Falu rödfärg) ska man inte bruka några preparat alls, utan torrborsta väggen. Det är betydelsefullt att nyttja munskydd för att inte riskera att andas in exempelvis sporer från mögel som även kan växa där och som kan vara direkt giftiga för människor.

Det första man ska prova ifall man har alger växande på en fasad målad med oljebaserad färg är miljövänligt diskmedel alternativt såpa. Om det inte funkar så kan man prova ett algdödande medel. Det först som tredje steg som man bör överväga att nyttja ett klor- alternativt borbaserat algdödande ämne eftersom dessa är mycket miljöfarliga samt hälsovådliga.

Lavar är en symbios mellan en svamp och en alg. De flesta lavar uppskattar att gro där det är torrt, exempelvis på skiffer, eternit-, tegel- och betongplattor och är den svåraste påväxt av de tre att få bort. Lavar har vanligtvis djupa rottrådar och somliga kan avge syra som förstör underlaget.

För att bli av med lavar på tak bör man använda sig av Fulstopp därför att mekanisk borttagning med hjälp av exempelvis högtryckstvätt inte fullständigt tar bort lavarna. Det då lavarnas rotsystem ofta har trängt in djupt i plattorna och följaktligen lätt kommer tillbaka nästa säsong.

Det finns således annorlunda sätt att hantera mossa, lavar och alger – det viktiga är att vara medveten om vilket!

Ifall man behandlar sin trädgård på rätt sätt kommer mossan försvinna. Det finns ca tjugotusen olika sorters mossor i världen varav omkring tusen växer i Sverige.

Mossa tycker om fukt och växer helst där marken är näringsfattig och sur, till skillnad från gräs. Vanligtvis sett är gräs en överlevnadskraftig växt, som klarar kyla bra, men gräs kräver en jämn invintring, det vill säga att vinterns snö och köld föregås av en stegvis kallare höst.

Mossa däremot klarar inte kyla, det medför så att mossorna förfryser och dör bort. Annars klarar mossa torka väldigt bra, förutsatt att mossan redan har fått fäste. Det kan då passera långa torrperioder utan att växtens celler tar skada. När det sedan kommer regn igen får mossan ett uppsving. När det är nog fuktigt kommer dessutom mossan att föröka sig.

I en normal gräsmatta som har bra dränering, gott näringsinnehåll och inte är sur är gräset mer överlevnadskraftigt än mossan. Det är först när en av dessa tre parametrar ändras som förhållandena blir mer gynnsamma för mossa än för gräs. Det gäller alltså att se till så att gräset får bästa möjliga förutsättningar samtidigt som man förstör möjligheterna åt mossans spridning.

I södra Sverige har man sett ett växande problem med tilltagande mossa i gräsmattan. Två anledningar kan vara sur nederbörd och milda vintrar. Lägg till illa gödsling så har man snart en matta full av mossa. I mellersta Sverige har problemet varit vatten som stått stilla och på så vis givit gräsets rötter näringsbrist. Mossan har då lättare att ta över.

Eftersom de många milda vintrarna som har varit räcker det numera inte varje gång att endast ha en gott gödlsad, torr gräsmatta som inte är sur. Man kan behöva aktivt hjälpa gräset på traven för att det ska kunna besegra mossan. Ett sätt är genom sanering av mossan.

Det finns olika produkter för bekämpning av mossa i gräsmattan. Ett av de nyare är mossa gti. Det består av järnsulfat och sprutas på det drabbade området för att tillintetgöra mossan som då bli svart. Mossa gti är kostsamt och kan med fördel ersättas av ämnet järnsulfat, som finns att handla på Granngården, till en mycket billigare penning. Man finner det på hyllan för grisfoder. Var noggrann med att inte blanda ihop järnsulfat och järnfosfat – det sistnämnda används vid bekämpning av mördarsniglar.

Järnsulfat måste man mixa själv, medan mossa gti redan är färdigblandat, vatten + järnsulfat i lösning. Järnsulfat ska blandas med vatten, ungefär 1-2dl per 10l vatten. Det räcker till omkring 50 kvadratmeter gräsmatta.

Järnsulfat eller mossa gti, oavsett vad man väljer så kommer de inte avstyra att mossan kommer tillbaka ifall gräset fortsätter växa i ogynnsam miljö. Det är således väldigt angeläget att man ser över dränering, eventuellt glesar ut träd som skuggar gräsmattan, gödslar och använder kalk mot försurning.

Man kan även använda Fulstopp, det tar dessutom bort virus, sjukdomar, svampar som antraknos. Till mossa i gräs späder man ut Fulstopp 550 ggr, 1 dl blir 55 liter lösning. Läggs enklast på med ryggspruta.

Man kan till exempel använda mossborttagningsmedel strax innan man gödslar, på höstkanten, för att skänka gräset så stor fördel gentemot mossan. För det viktigaste att fundera på när man har med mossa i gräsmattan att göra är att man ska göra miljön så bra som möjligt för gräset och samtidigt så dålig som möjligt för mossan.

Enligt TV-reklamerna är Mossa gti ett medel som gjort rejäl succé. Men är det ett sådant mirakelmedel egentligen? Meningarna går isär, och det beror helt och hållet på vem man frågar.

Mossa gti innehåller, precis som de allra flesta övriga bekämpningsmedel mot mossa, järnsulfat. Koncentrerat järnsulfat fanns tidigare att köpa på exempelvis Granngården då det används bland annat som järntillskott i grisfoder, men det är nu förbjudet att sälja till enskilt bruk. Järnsulfat kan man annars blanda med vatten, omkring 1-2dl per 10 liter vatten vilket räcker till ungefär 50 kvadratmeder.

Mossa gti innehåller bland annat järn-, svavel- och kväveföreningar där järnsulfatet är den verksamma substansen mot mossan. Gräset däremot påverkas snarare i positiv riktning av medlet och blir lite mer motståndskraftiga mot kommande mossangrepp.

Det bästa sättet att bli av med mossan i sin trädgård, om man inte vill famna dess grönhet och bevilja den växa, är att se till så att marken blir mindre fördelaktig för mossväxt. Detta gör man lämpligen genom att inte bespruta med medel som är mer eller mindre suspekta ur miljösynvinkel utan undersöka varför mossan växer i just din trädgård.

Mossa gillar att växa där det finns fukt, och gärna en aning skugga. Det är en härdad växt som, även om den inte trivs, kan hantera långa perioder av torka utan att ta någon cellulär skada. När det därefter åter blir fuktigt och blött i marken kommer mossan att spira igen och det är dessutom då den förökar sig genom att hansporer simmar över till honsporer.

Mossa kan expandera där det är näringsfattigt och surt, till skillnad från gräs som i dylik miljö blir svag, även om det inte dör ut. Med de senare årens sura nederbörd har mängden mossväxt ökat, särskilt i södra Sverige. I mellersta delen av landet har däremot problemet med mossor i trädgårdar härrört från stillastående mängder vatten vilket leder till näringsbrist för gräset samt påväxt av mossa.

För att erhålla en långvarigt mossfri gräsmatta gäller det således att göra förhållandena så gynnsamma som möjligt för gräset och så ogynnsamma som möjligt för mossan. Ifall man har ejäla mängder mossa kan ett medel som mossa gti vara enastående för att ge gräset ett försprång. Det ska då helst distribueras på vårkanten, i mars-april, eller i oktober, jämt i anknytning med gödsling av gräsmattan.

För att gräset ska trivas igen är det viktigt att se över dränering så att den fungerar som den ska och inte tillåter att vatten blir stående. Bristfällig dränering är för övrigt en typisk anledning till mögel och annan påväxt i krypgrunder och källare. Således finns det många orsaker till varför man ska ha en god dränering runt sitt hus.

Man bör dessutom gödsla lite sporadiskt därför att gräset ska bli kraftfullt. En mossangripen gräsmatta kan dessutom behöva kalk, som neutraliserar det sura pH som förekommer i jorden och som leder till att mossan trivs bättre än gräset. Ett ytterligare tips är att jämt nyttja gräsuppsamlare när man klipper gräset, i synnerhet om man har en trädgård som är benägen att bli våt, detta eftersom kvarvarande gräs annars behåller fukt och vatten.

Ett annat sätt att få gräset kraftfullt är att späda ut Bensaltensid 550 ggr (1 liter blir 550 liter lösning, 1 dl blir 55 liter) och spruta hela gräsmattan. Då dör alla smittämnen, antraknos, mossa, svampar och sjukdomar för vad man gör är att decinficera gräset. Utan alla dessa parasiter – som samverkar i att plåga samt försvaga gräset – blir gräset starkare och grönare. 2-3 ggr om året ifall man äger egen golfbana.
Hittar man inte Bensaltensid så kör Fulstopp koncentrat 1 + 29, det går lika bra för huvudingrediensen är bensaltensid. På andra ytor än gräs är dessutom Fulstopp överlägset mot järnsulfat då det verkar framåt i tiden. Dock inte ifall man späder ut det 550 ggr, det decinficerar och dagen efter är det bilologiskt nedbrytet i så svag lösning.

För att erhålla en långvarigt mossfri gräsmatta är det angeläget att sköta den kontinuerligt, inte bara sporadiskt slänga på en aning bekämpningsmedel så som mossa gti.