Mossor och lavar är då och då oerhört lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är snarlika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med markant fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer främst på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta innebär att mossa emellanåt gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är för den skull viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avlägsna det manuellt, inte bruka bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland också ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket bedårande eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.