Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på flera sätt. Även om båda grupperna t.e.x. saknar rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i omkring 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har även en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få undan mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Då och då kan mossa vara riktigt vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i till exempel mat eller att färga garn med hjälp av det för att få naturfärger.

Som man kan märka av så är mossor samt lavar i själva verket inte speciellt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.