Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp - oftast en sporsäcksvamp - och en alg, alternativt i en del fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens åtagande är att hjälpa med struktur, skydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med sin fotosyntes och därmed med energi.

Det är huvudsakligen svampen som utgör laven och bestämmer hur den växer och ser ut. Laven består av överbark och underbark vilket i stort bara är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken sträcker sig utskott som tillåter laven att fästa vid underlaget.

Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bäst i torra och ljusa miljöer (även om det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med markant omväxling. De förökar sig både sexuellt samt asexuellt. Många lavar gillar att växa på till exempel sten. Dessa lavar avger ämnen som långsamt bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Vill man undfly att lavar förstör samt förfular takpannor kan man förebygga med Tvärstopp alternativt avdöda aktuellt angrepp med hjälp av Fulstopp.

Svampen som bygger upp skelett för laven utgörs i flertalet lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är oerhört stor och utgör närmare en tredjedel av alla svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de sedan utsöndrar så att de kan föröka sig. Diverse typer av mögel, så som borstmögel och penselmögel. Samtliga sporsäckssvampar är dock inte negativa, till exempel jästsvampen är ju väldigt omtyckt!

Då lavar stundvis liknar diverse mossor kan det stundtals vara komplicerat att särskilja de tu. Ifall man anar att det växer mossa till följd av fukt i ens trädgård alternativt annat så ska man tänka en aning till innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med Fulstopp så elimineras både mossa, lavar, antraknos och samtliga gräsmattans svampsjukdommar samt virus.

En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar saknar stjälk, blad samt rot. De kan klara sig helt utan vatten och torkar då ihop och hamnar i dvala. Mossor däremot är oftast gröna till färgen, har både vanligtvis stam och blad och äger rottrådar (även om de inte har faktisk rot). De växer även helst där det är fuktigt. Det är alltså troligare att det rör sig om mossväxt, alternativt mögel, i en fuktig källare än om lavar!

Lavar är generellt sett känsliga för luftföroreningar, dock i väldigt omväxlande grad. Anledningen till varför luftföroreningar är så farliga för lavar är därför att de saknar rotsystem och måste ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar orsakar skador på lavens algdel. Detta leder i vissa fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att återställa sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna obalans i energigivande och -tagande medför ofta lavens död.

Då mögel och mossa gärna uppfattas som skadeväxter har lavar flera användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som fungerar som enklare antibiotikum alternativt ämnen som kan användas för färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav erhåller man skilda färger - rött, orange, brun… listan kan göras längre. Inte nog med det så har lavar särskilt i svåra tider ätits. Lavar består av hög mängd kolhydrater (upp till 90%) samt en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan även använda laven i brödbakning.

Lavar kan således vara oerhört nyttigt!